Hönsraser efter användning

Olika hönsraser är historiskt avlade för olika syften – vissa är renodlade värphöns, andra är dubbelraser som ger både ägg och kött, medan andra är avlade för utseende, sällskap eller bevarande av genetisk mångfald. Att förstå en rasens ursprungliga användningsområde hjälper dig att veta vad du kan förvänta dig i praktiken.

Värpraser

Dessa raser och hybrider är avlade primärt för hög och jämn äggproduktion, ofta på bekostnad av kroppsstorlek och köttmängd:

• Kommersiella värphybrider: Vit Bovan, Brun Bovan, Vit Lohmann och Brun Lohmann.
• Lätta medelhavsraser: Italienare (Leghorn), Minorca och Andalusier.
• Fayoumi, Hamburg, Campine och Lakenvelder – lätta, produktiva äggraser.
• Blå-/grönäggsraser: Isbar, Silverudds Blå, Araucana, Easteregger/Grönvärpare och Sebara.

Kombinationsraser (dubbelraser)

Dubbelraser är historiskt de vanligaste på gårdar – de ger en rimlig mängd ägg samtidigt som de växer sig stora nog för köttproduktion:

• Rhode Island Red, Plymouth Rock, Wyandotte, Sussex, Australorp och New Hampshire.
• Orpington, Dorking, Faverolles och Java.
• Europeiska dubbelraser: Barnevelder, Vorwerk, Deutsche Sperber och Rysk Orloff.
• Maran (inklusive Svart Koppar Maran och Blå Koppar Maran) – kända för sina mörkbruna ägg.

Tunga raser och köttproduktion

Dessa raser eller hybrider är avlade med fokus på snabb tillväxt och köttmängd:

• Broiler – den kommersiella köttkycklingen, avlad specifikt för snabb tillväxt.
• Cornish – bred och muskulös, används ofta i korsningar för köttproduktion.
• Jersey Giant, Brahma och Cochin – historiskt även hållna för sin köttmängd, om än långsammare växande.

Sällskaps- och prydnadsraser

Vissa raser hålls i första hand för sitt utseende, temperament eller som sällskapsdjur snarare än för produktion:

• Silkeshöns – ett populärt val för barnfamiljer tack vare sitt tama lynne.
• Sebright och Chabo – klassiska utställningsbantam.
• Yokohama och Padovana – prydnadsraser med dramatiskt utseende.
• Polsk höna, Houdan och Crèvecœur – huvudprydda franska/nederländska raser.
• Appenzeller Spitzhauben och Ko Shamo – ovanliga utställningsraser.
• Ayam Cemani – hålls i första hand för sin unika, helsvarta pigmentering.

Kultur- och bevaranderaser

Många lantraser hålls idag främst för att bevara genetisk mångfald och kulturarv, snarare än för storskalig produktion. Flera av dessa finns med i svenska genbanksprogram:

• Svenska lantraser: Gotlandshöna, Hedemorahöna, Kindahöna, Smålandshöna, Åsbohöna och Ölandshöna.
• Europeiska lantraser med lång historia: Kraienköppe, Schijndelaar, Gauloise, Brakel och Thüringer Barthuhn.
• Långgälare avlade för sin sång snarare än produktion: Tosa och Bergisk Kräher.

Att tänka på

En ras ursprungliga användningsområde säger inte alltid allt om hur den fungerar i din trädgård idag – många lantraser har till exempel blivit populära sällskapsdjur trots att de en gång avlades för produktion. Läs gärna vidare i vår guide om ras, linje och hybrid.

Relaterat på Örnäs Trädgård

Se även hönsraser efter storlek, hönsraser efter temperament och alla raser i vår Hönsraser A–Ö.

Källor och vidare läsning

• FAO DAD-IS – Domestic Animal Diversity Information System
• The Poultry Club of Great Britain
• Backyard Poultry
• Jordbruksverket – Fjäderfä