Campine

Campine är en av de där gamla belgiska raserna som jag tycker förtjänar mer uppmärksamhet än den får. Den är pigg, vacker och en riktigt duktig värphöna av den lätta medelhavstypen – fast med rötter längre norrut, i de flamländska trakterna. Här hemma har jag en förkärlek för just de gamla lantraserna, och Campine hör absolut till mina favoriter när det gäller att kombinera skönhet med nytta.

Rasen är nära släkt med Brakel, och de två förväxlas ofta. Skillnaden är framför allt storleken och några detaljer i teckningen – men mer om det längre ner.

Ursprung och bakgrund

Campine har fått sitt namn efter Kempen-området (Campine på franska), ett landskap som sträcker sig över nordöstra Belgien och en bit in i Nederländerna. Här har det funnits spräckliga lanthöns i århundraden, och Campine anses vara en av de äldsta europeiska raserna. Den är nära besläktad med Brakel, som kommer från samma trakter men från de bördigare, låglänta områdena.

Under 1800-talet exporterades rasen till Storbritannien, där engelska uppfödare förädlade den vidare. Det är framför allt den brittiska varianten som spridits internationellt, och som ligger till grund för de flesta Campine man ser i dag.

Campine eller Brakel?

Det här är en fråga som ofta dyker upp. Båda raserna har samma grundutseende: en ljus hals utan teckning och en kropp med tydliga tvärband. Skillnaderna är att Campine är något mindre och nättare än Brakel, och att den brittiska Campine avlats fram med så kallad "hennefjädring" (hen-feathering) hos tupparna – det vill säga att tuppen har samma rundade fjäderform som hönan, istället för långa spetsiga sadel- och halsfjädrar. Brakeltuppen har däremot normal tuppfjädring.

Utseende och rasprägel

Campine är en verkligt dekorativ höna. Den finns främst i två färgvarianter: silver (vit botten) och guld (gyllenbrun botten), båda med glänsande svarta tvärband som gör att fjäderdräkten nästan ser ut att vara målad. Några kännetecken:

• Ren, otecknad hals i grundfärgen
• Tydliga, glänsande svartgröna tvärband över hela kroppen
• Enkel, väl utvecklad kam – stående hos tuppen, ofta något vikande hos hönan
• Vita öronlappar och skiffergrå ben
• Lätt, alert kroppsbyggnad av medelhavstyp

Temperament och beteende

Det här är inga soffpotatisar. Campine är aktiv, vaksam och en utmärkt födosökare som helst är i rörelse hela dagarna. De är nyfikna och kan bli tama, men de är också flyglystna och behåller mycket av sitt vilda kynne. Här hemma har jag märkt att den här typen av lätta raser trivs allra bäst när de får stora ytor att stryka omkring på.

Äggproduktion och användning

Campine är i grunden en värphöna, och en bra sådan. Den lägger ett förvånansvärt stort, vitt ägg i förhållande till sin egen ringa storlek, och den fortsätter gärna värpa även under den kallare delen av året. Som köttfågel har den däremot ingen större betydelse – kroppen är för nätt för det. I dag hålls rasen främst som pryd- och utställningshöna samt av oss som gillar att bevara gamla raser.

Skötsel och praktiska egenskaper

Campine är härdig och kräver inte särskilt mycket, men den vill ha utrymme. Den flyger bra, så ett högt stängsel eller ett väl förslutet hönsgård är att rekommendera om man inte vill hitta sina höns i träden. Ruvlusten är svag – vill man föröka rasen får man oftast ta hjälp av ruvmaskin eller en amma av annan ras.

För vem passar rasen?

• Den som vill ha en vacker, historisk lantras med karakteristisk teckning
• Den som önskar goda värphöns och har gott om utrymme
• Utställnings- och bevarandeintresserade
• Mindre lämplig för den som vill ha en lugn knähöna eller köttproduktion

Att tänka på

Campine är fortfarande en ovanlig ras både i Sverige och internationellt, så det kan kräva lite letande att hitta seriösa uppfödare. Eftersom rasen är nära släkt med Brakel är det också viktigt att köpa från någon som håller stammarna åtskilda, så att rastypen bevaras ren.

Sammanfattning

Campine är en gammal, elegant belgisk lantras med maskerad svartvit eller svartguld teckning, låg vikt och hög värpförmåga. Den är aktiv, härdig och en fröjd för ögat – men behöver plats och tål inte instängning särskilt väl. För den som vill bevara en bit levande fjäderfähistoria är den ett tacksamt val.

Källor och vidare läsning

• Wikipedia – Campine (hönsras)
• Wikipedia (engelska) – Campine chicken
• Poultry Extension – Poultry Breeds