Ölandshöna

Ölandshönan är en av våra svenska lanthönsraser, och liksom de andra gamla lantraserna hålls den främst för att bevaras. Här hemma har jag stor respekt för de här små sega hönsen som bär på generationer av anpassning till det svenska klimatet och den karga öländska naturen.

Det är en liten, brokig och livlig ras med ursprung på Öland, och den är idag en genbanksras som förvaltas av intresserade uppfödare.

Ursprung och bakgrund

Ölandshönan härstammar från de gamla lanthöns som fanns på gårdarna på Öland. Den räknas till de svenska lanthönsraserna – en grupp gamla lantraser som nästan försvann när moderna hybridhöns tog över under 1900-talet, men som räddades kvar genom bevarandearbete. Rasen förvaltas idag inom det svenska genbankssystemet, och målet är att bevara den ursprungliga typen och den genetiska bredden.

Utseende och rasprägel

Ölandshönan är en liten och nätt höna med stor variation i färg och teckning, vilket är typiskt för en lantras.

• Liten och lätt kropp
• Stor färgvariation – ofta brokig eller spräcklig
• Enkel kam
• Pigg och vaksam hållning

Temperament och beteende

Det här är en aktiv och vaksam ras med starka naturliga instinkter. Ölandshönan är en duktig födosökare och trivs bäst med frihet att röra sig. Hönorna är ofta bra på att ruva och ta hand om sina kycklingar. Som lantras kan den vara lite mer självständig och vaken än de tama hybridhönsen, men den blir tam med lugn hantering.

Äggproduktion och användning

Ölandshönan är en måttlig värpare och lägger ungefär 150–180 ägg om året av mindre storlek, med vita eller ljust tönade skal. Precis som andra lantraser hålls den främst för bevarande och som en trivsam gårdshöna, inte för maximal produktion.

Skötsel och praktiska egenskaper

Som gammal lantras är Ölandshönan härdig och anspråkslös. Den klarar det svenska klimatet mycket väl och hämtar en stor del av sin föda själv under betessongen om den får gå fritt. Eftersom den är liten och flyger bra behövs ordentliga inhägnader om man vill hålla den på en avgränsad yta. Vill man föda upp rena avelsdjur är det viktigt att hålla kontakt med genbanken.

För vem passar rasen?

• Den som vill bevara en svensk lantras och bidra till genbanken
• Den som har gott om utrymme för frigående höns
• Den som uppskattar självständiga, födosökande djur
• Den som söker duktiga ruvare snarare än hög äggproduktion

Att tänka på

Ölandshönan är inte en ras för den som vill ha stora mängder ägg. Den är liten, flygbenägen och kan vara vaksam. För att bidra till bevarandet är det viktigt att skaffa djur med känd härstamning och hålla aveln ren enligt genbankens riktlinjer.

Sammanfattning

Ölandshönan är en liten, härdig och brokig svensk lantras med rötter på Öland. För den som vill bevara ett levande kulturarv och hålla robusta, självgående höns är det en fin och tacksam ras.

Källor och vidare läsning

• Ölandshöna – svenska Wikipedia
• Svenska lanthöns – svenska Wikipedia
• SLU – om svenska lantraser