Brakel

Brakel är en av de äldsta europeiska hönsraserna, och den märks. Den här belgiska rasen har en tydlig, tvärbandad teckning och ett spänstigt, alert sätt som avslöjar dess bakgrund som självförsörjande gårdshöna. Här hemma har jag fastnat för den prydliga fjäderteckningen och den energi rasen utstrålar.

Här går jag igenom rasens historia, egenskaper och vad man bör tänka på innan man skaffar den.

Ursprung och bakgrund

Brakel härstammar från trakten kring orten Brakel i Flandern i Belgien och räknas som en av de äldsta dokumenterade lantraserna i Europa. Den hölls traditionellt som en härdig, självgående värpras på gårdar, där den fick klara stora delar av sin föda genom egen födosökning. Den närbesläktade Campine-rasen delar mycket av samma bakgrund.

Utseende och rasprägel

Den prydliga teckningen är rasens signum. Några tydliga kännetecken:

• Tvärbandad fjäderteckning över hela kroppen (utom halsen, som är enfärgad)
• Finns i såväl silver- som guldfärgad variant
• Slank, spänstig och lättrörlig kropp av lantrastyp
• Upprätt enkelkam och vita öronlappar

Temperament och beteende

Brakel är livlig, vaksam och en ivrig födosökare. Den är byggd för rörelse och flyger gärna, vilket gör att den trivs bäst med gott om plats. Den är inte den mest kelig rasen och kan vara lite skygg, men är samtidigt härdig och lättskött för den som inte kräver ett knähöns.

Äggproduktion och användning

Det här är en klassisk värpras. Brakel lägger vita ägg av god storlek och kan komma upp i runt 150–200 ägg per år. Ruvlusten är låg, vilket är typiskt för en produktiv värpras, så den håller igång värpningen väl men ruvar sällan själv.

Skötsel och praktiska egenskaper

Brakel är en härdig ras som klarar nordiskt klimat bra, men den stora enkelkammen kan vara känslig för frost och bör hållas under uppsikt vintertid. Eftersom rasen är aktiv och flygskicklig passar den mindre bra i trånga hägn – den vill ha utrymme och gärna höga sittpinnar. För den som har plats är den annars anspråkslös och självgående.

För vem passar rasen?

• Den som vill ha en härdig, historisk värpras med vacker teckning
• Den som har gott om plats för en aktiv och flygbenägen ras
• Den som uppskattar självgående höns med stark födosökningsinstinkt

Att tänka på

Brakel är ingen ras för den som vill ha stillsamma, tama höns på liten yta. Flygförmågan och rörelsebehovet ställer krav på utrymme eller höga hägn. Den låga ruvlusten gör också att man behöver kläckmaskin eller ammahöna för att föröka beståndet.

Sammanfattning

Brakel är en av Europas äldsta lantraser – en härdig och vacker belgisk värpras med karaktäristisk tvärbandning. För den som har plats och uppskattar aktiva, självgående höns är den ett historiskt och dekorativt tillskott i flocken.

Källor och vidare läsning

• Brakel – Wikipedia (sv)
• Braekel – Wikipedia (en)
• Chicken breeds – Poultry Extension