Parasiter hos höns – inre och yttre parasiter, tecken och åtgärder

Parasiter hör till det vanligaste som drabbar svenska hobbyhöns, och nästan alla flockar möter dem förr eller senare. Obehandlade angrepp ger klåda, störd vila, avmagring och sjunkande äggproduktion, och hos unga fåglar kan de bli livshotande. Den goda nyheten är att de flesta parasitproblem går att upptäcka tidigt och hantera med enkla, systematiska rutiner.

Den här guiden hjälper dig att avgöra vilken sorts parasit du har att göra med, var du ska leta, vad du kan göra själv och när det är dags att ta hjälp av veterinär. Du får också veta varför rutinmässig avmaskning sällan är rätt väg. Råden bygger på Statens veterinärmedicinska anstalts (SVA) faktaunderlag.

Yttre och inre parasiter – två helt olika problem

Yttre parasiter lever på hönans hud och fjädrar eller i hönshusets inredning, och ger framför allt klåda, oro och störd vila. Inre parasiter lever i tarmen, syns inte utanpå fågeln och märks i stället som avmagring, förändrad träck och sjunkande produktion. De två grupperna kräver helt olika undersökning och helt olika åtgärder.

En sak som ofta förvånar nya hönsägare är att även de yttre parasiterna skiljer sig åt i var de håller till. Röda hönskvalster gömmer sig i hönshuset och kommer fram nattetid, fjäderätare och fjäderkvalster lever hela livet i fjäderdräkten, och fotkvalstret som ger kalkben sitter nere i huden på benen. Bestäm därför var du ska leta innan du behandlar.

Så känner du igen ett angrepp

Parasitangrepp börjar sällan dramatiskt. Det som avslöjar dem är små förändringar i beteende, hull och träck som du upptäcker om du tittar regelbundet. Var uppmärksam på:

• Hönsen klår sig, putsar sig ovanligt mycket eller vill inte gå in på kvällen.
• Fjäderdräkten blir sliten och matt, särskilt under vingarna och runt kloaken.
• Benen blir skrovliga och fjällen reser sig, vilket talar för kalkben.
• Hönorna magrar av trots att de äter, eller lägger färre ägg utan förklaring.
• Träcken blir lös, brunaktig eller blodblandad, framför allt hos unga fåglar.

Enligt SVA sitter fjäderätarnas ägg ofta som druvklasar runt fjäderskaften nära huden, medan röda hönskvalster i stället lämnar spår i inredningen. Titta i fjäderdräkten, på benen och på träcken vid varje större skötselinsats, så fångar du oftast angreppet tidigt.

De vanligaste yttre parasiterna

Fyra yttre parasiter står för det mesta du möter i en svensk hobbyflock, och de bor på helt olika ställen:

• Röda hönskvalster. Dermanyssus gallinae lever i hönshuset och besöker fåglarna nattetid för att suga blod. Sök i springor, under sittpinnar och i värpreden.
• Fjäderätare och löss. Dessa insekter tillbringar enligt SVA hela sin livscykel på fågeln och lever på hudavlagringar och fjäderrester. De angriper inte människor.
• Fjäderkvalster. Kvalster av släktet Megninia lever också hela livet i fjäderdräkten. De förekommer sporadiskt bland svenska hobbyhöns och ger ofta inga tydliga besvär.
• Kalkben, eller fotskabb. Fotkvalstret borrar sig ner i huden på ben och fötter och lever hela sitt liv där. Fjällen reser sig och benen blir skrovliga.

De vanligaste inre parasiterna

De inre parasiterna är i huvudsak rundmaskar i tarmen. SVA:s träckprovsanalys för fjäderfä letar efter spolmask, gapmask, hårmask och koccidier:

• Spolmask. Ascaridia galli är vanlig hos både frigående värphöns och hobbyhöns. Kraftiga angrepp ger diarré eller blod i träcken, sänkt tillväxt och lägre äggproduktion.
• Blindtarmsmask. Heterakis gallinarum är i regel en harmlös tarmparasit, men kan sprida Histomonas meleagridis som orsakar histomonos.
• Hårmask. Tunna maskar som ingår i SVA:s träckprovsanalys och är värda att leta efter vid oklar avmagring.
• Bandmask. Förekommer hos fjäderfä, men hör inte till det som analysen i första hand riktar in sig på.

Koccidios avviker från de övriga, för koccidier är encelliga parasiter – protozoer – och alltså inte maskar. Sjukdomen drabbar framför allt unga fåglar från några veckors ålder som ännu inte byggt upp immunitet, och ger nedsatt allmäntillstånd och diarré som kan vara blodblandad. Enligt SVA händer det att fåglar dör innan tydliga symtom hunnit visa sig.

Bekämpning – så gör du

Mot yttre parasiter är tyngdpunkten mekanisk. Enligt SVA är noggrann rengöring med tvättlösning, till exempel såpa eller diskmedel, det viktigaste steget mot röda hönskvalster, och kiselbaserade produkter har god effekt i sandbadet och på inredningen. Kalkben behandlas i stället direkt på fågeln, med uppmjukning och fett. Behandla alla drabbade samtidigt och räkna med att upprepa.

Mot inre parasiter gäller motsatt logik: ta reda på vad flocken faktiskt bär på innan du behandlar. SVA analyserar träckprov från fjäderfä och tar emot prover även från privatpersoner, och SVA:s forskning pekar mot behovsprövad avmaskning i stället för rutin – det finns bara ett godkänt avmaskningsmedel till fjäderfä, och osystematisk användning ökar risken för att det tappar effekt. Höns är dessutom livsmedelsproducerande djur, så preparatet ordineras av veterinär.

Förebyggande

Förebyggande arbete handlar mindre om preparat och mer om miljö. Ett torrt, rent hönshus med inredning som går att komma åt vid rengöring gör det svårare för kvalster att etablera sig. Ett väl fungerande sandbad låter hönsen sköta en del själva, och enligt SVA håller friska fåglar normalt antalet fjäderätare nere genom att putsa sig. Nya höns bör hållas i karantän.

Inre parasiter kommer i stället från marken. Höns som går ute får i sig maskägg när de pickar i jorden, och eftersom äggen överlever länge i stallar och rasthagar stiger smittrycket när samma mark används år efter år. Flytta eller vila delar av rasthagen när du kan. Läs mer i vår guide om kalkben och fotskabb och om vanliga misstag som ny hönsägare.

När bör veterinär kontaktas?

Kontakta veterinär om unga fåglar blir slöa och får lös, brunaktig eller blodblandad träck, om en höna magrar av trots normal aptit, om flera fåglar samtidigt tappar kondition eller äggproduktion utan förklaring, eller om ett angrepp inte går att få bukt med trots upprepad rengöring och behandling. Misstänker du koccidios hos kycklingar bör du höra av dig direkt.

Veterinären kan låta analysera träckprov, avgöra om det rör sig om mask, koccidier eller något helt annat, och ordinera rätt preparat med den karenstid som gäller för äggen. Enligt SVA behandlas koccidios med läkemedel via dricksvattnet under veterinär vägledning, och för tamhönskycklingar finns dessutom vaccination. Hembehandling ersätter aldrig den bedömningen.

Vanliga frågor om parasiter hos höns

Sitter parasiten på hönan eller i hönshuset?
Det beror på arten. Röda hönskvalster lever i hönshuset och besöker bara fåglarna nattetid, medan fjäderätare och fjäderkvalster stannar i fjäderdräkten dygnet runt. Hittar du inget i fjädrarna, leta i springor och under sittpinnar.

Ska jag avmaska mina höns rutinmässigt?
Nej. Ta träckprov först. Avmaskning av höns går via veterinär, eftersom höns är livsmedelsproducerande djur, och osystematisk användning ökar risken för att avmaskningsmedlet tappar effekt.

Kan koccidios drabba vuxna höns?
Undantagsvis. Sjukdomen drabbar framför allt unga fåglar som ännu inte hunnit utveckla immunitet, men vuxna kan insjukna om de möter en koccidieart de inte träffat på tidigare.

Smittar hönsens parasiter mig?
I regel inte. Fjäderätare angriper varken däggdjur eller människor, och spolmask smittar inte människor. Röda hönskvalster kan däremot bita tillfälligt och ge klåda, men lever inte vidare på människor.

Den här artikeln ingår i kunskapsserien Sjukdomar och beteendeproblem hos höns – symtom, orsaker och förebyggande

Vill du läsa vidare finns fler artiklar om smitta, skötsel och beteende i vår översikt över hönsens vanligaste sjukdomar. För dig som nyss skaffat höns finns också vår guide för dig som vill komma igång.

Källor och vidare läsning om parasiter hos höns

Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA): Koccidier och koccidios hos fjäderfä
Faktablad om koccidier som encelliga parasiter, deras livscykel och tålighet i miljön, hur immunitet byggs upp samt sjukdomsbilden hos unga fåglar.

SVA: Spolmask hos fjäderfä
Beskriver Ascaridia galli, hur vanlig masken är hos frigående värphöns och hobbyhöns, livscykeln från ägg till könsmogen mask samt symtom vid kraftiga angrepp.

SVA: Kontroll av spolmask hos värphöns och åtgärder mot anthelmintikaresistens
Forskningsprojekt som konstaterar att det bara finns ett godkänt avmaskningsmedel till fjäderfä och att osystematisk användning ökar risken för resistens.

Jordbruksverket: Läkemedel för djur
Vägledning om kaskadprincipen och om att livsmedelsproducerande djur bara får behandlas med läkemedel vars aktiva substanser är godkända för sådana djur.