Tack för kaffet Pio och Viktor
Igår när jag höll på att snickra ute i hönshuset och bytte ut sektioner av ytterväggen (vi har fått in en ENORM råtta som byggt bo i väggen – men det är en annan historia) upptäckte jag anledningen till att flera hönor fått fjädrarna plockade. Och det var inte vad jag hade hoppats på.
Viktor (Rysk Orloff) jagade stackars Irma (Svart Grönvärpare, korsning Australorp/Silverudds Blå/Wyandotte) så fort han fick syn på henne, och hon blev så stressad av att inte få vara ifred. Fjädrarna på ryggen var uppruggade och avslitna (av tuppens fötter när han bestiger hönan), och på halsen och nacken var de bortplockade – precis där tuppen håller fast hönan med näbben. En typisk “tuppens favorithöna”. Suck.
Viktor som är (numera var …)
- min favoritras – Rysk Orloff – och
- en riktigt snygg sådan!
Jag hade verkligen velat behålla honom lite till och hoppats på att göra om min drömkorsning Jersey Giant + Rysk Orloff som jag gjorde för ett par år sedan. Men utöver att hormonerna tydligen stigit honom totalt åt huvudet har han faktiskt börjat gala rätt envetet och högt, så för grannens skull var det ändå dags att låta honom hamna i grytan. Det är ändå lika trist varje gång.
Jag var faktiskt rätt övertygad om att det var de andra ruvhönorna som plockade fjädrar på varandra eftersom de envisades med att ligga på samma ägg i samma rede. Men nu blev det tydligt att det inte var huvudproblemet. Jag fick ta hand om Viktor direkt, och i dag var det Pios (Ko Shamo) tur – som visade sig vara precis lika involverad i det problematiska beteendet som Viktor.
Skit också, rent ut sagt. För inte nog med att Pio var ännu snyggare än Viktor – det är dessutom en så ovanlig ras. Min allra första Ko Shamo-tupp. Och han var den tupp som varit absolut tystast hos oss, med ett dovt och nästan krassligt galande som nog inte störde någon.
Nu ligger båda i kastrullen och får koka på låg värme i minst 12 timmar. Jag kan inte tillaga och själv äta tuppar som varit hos oss så här länge, som fått namn och som jag lärt känna.
Men det är viktigt för mig att ändå ta tillvara på dem i största möjliga mån. Det känns hedrande att låta dem göra nytta, och på något vis respektlöst att inte göra det. Vi äter kött i vår familj, och jag tycker att man bör veta var maten kommer ifrån. Mer om det en annan gång.
Tills vidare blir de hundmat. Jag kokar buljong på hela tupparna, inklusive fötterna, vilket ger en otroligt kollagenrik och näringsrik buljong som jag sedan fryser in i kuber och tar fram en och en. Ibland gör jag också tuggben på skinnet som får torka på låg värme i ugnen.
Pio, Ko Shamo tupp ca 1 år gammal
Pio, Ko Shamo tupp ca 1 år gammal