Tryckskador och liggsår hos höns

Höns tillbringar en tredjedel av dygnet stillasittande på en pinne och resten på marken. Där kroppen möter underlaget uppstår tryck, och där trycket är för hårt eller för långvarigt uppstår skador – på bröstbenets köl, på hasorna och på trampdynorna. De börjar som förhårdnader eller rodnad, och de flesta hönsägare hinner aldrig se dem innan de blivit sår.

Den här guiden går igenom var tryckskador uppstår hos höns, vilken roll ströbädden och sittpinnarna spelar, hur du känner igen tidiga tecken, hur du sköter ett sår och vad som förebygger. Råden bygger på Merck Veterinary Manual och Jordbruksverkets föreskrifter.

Var tryckskadorna sitter

Tre ställen står för nästan alla tryckskador hos höns:

• Trampdynan under foten, som bär hela kroppsvikten. Skador här är det som utvecklas till bumblefoot.
• Hasornas undersida, som tar emot när hönan sätter sig ned på fuktigt underlag.
• Bröstbenets köl, som ligger an mot sittpinnen varje natt.

Gemensamt för alla tre är att huden är tunn och att skelettet ligger nära ytan. Det finns ingen muskelvaddering emellan som fördelar trycket.

Kölen och sittpinnen

Bröstbenet är särskilt utsatt eftersom hönan vilar hela sin tyngd på det under natten. Merck anger att frakturer på bröstbenet förekommer hos höns äldre än 25 veckor och är vanligast i kölens bakre tredjedel, som är den del av benet som förbenas sist. Bland orsakerna nämns otillräcklig näring, inhysningssystem, genetiska faktorer med tidig värpstart samt yttre våld.

Praktiskt betyder det att sittpinnens utformning spelar roll. En smal, kantig pinne koncentrerar trycket mot en punkt på kölen, medan en bredare pinne med rundade kanter fördelar det. Trä är dessutom varmare mot huden än metall.

Om du känner en knöl eller kant längs kölen på en höna kan det vara en läkt fraktur. Det går vi igenom närmare i vår guide om belastningsskador hos höns.

Ströbädden avgör resten

Hasor och trampdynor skadas nästan alltid av samma sak: fuktigt, nedsmutsat underlag. En blöt ströbädd mjukar upp huden så att den brister vid normal belastning, och ammoniak från nedbruten träck irriterar dessutom huden direkt.

Jordbruksverkets krav på stallklimat sätter ramarna. Ammoniakhalten får vara högst 10 ppm, med undantag för 25 ppm för värphöns i envåningssystem, och utgödsling bör ske minst två gånger i veckan just för att hålla halterna nere. Fuktigheten får i isolerat stall inte överstiga 80 procent relativ fuktighet.

De platser som blir blöta först är förutsägbara: under vattenautomaten, vid en läckande kran, i dörröppningen och under sittpinnarna. Det är där du ska titta och där du ska strö på nytt.

Tidiga tecken

Tryckskador upptäcks bäst genom att hantera hönorna regelbundet:

• Rodnad eller glansig hud på trampdyna eller hasornas undersida.
• Förhårdnader som känns som en platta under huden.
• Fjäderförlust över kölen eller hasorna, ofta det första synliga tecknet.
• Hönan sitter mer, eller väljer golvet framför pinnen.
• Sår med skorpa – då har det gått från tryckskada till öppen skada.

När huden brister

Så snart huden är bruten är det inte längre bara en tryckskada. Merck beskriver att bakteriell osteomyelit och ledinflammation ofta orsakas av Staphylococcus aureus och E. coli, och att infektion når ben och leder blodburet eller genom direkt spridning från angränsande infekterad vävnad. Ett sår på foten är just en sådan inkörsport.

Prognosen är bättre än man tror om man agerar tidigt. Merck anger att vuxna fjäderfän är motståndskraftiga och återhämtar sig väl från allvarliga skador så länge såren är ytliga, och att de flesta fåglar visar förbättring inom två till tre dagar med stödjande vård – värme, vätska och vid behov sondmatning. Uteblir förbättringen är prognosen sämre.

För fotsår specifikt hänvisar vi till vår guide om bumblefoot (pododermatit) hos höns.

Så sköter du en drabbad höna

• Flytta henne till torrt, mjukt underlag – det är den enskilt viktigaste åtgärden.
• Rengör såret försiktigt och håll det torrt.
• Sänk sittpinnen eller erbjud ett brett, mjukt viloplan om kölen är drabbad.
• Se till att foder och vatten står inom räckhåll så att hon inte behöver röra sig onödigt.
• Kontakta veterinär vid djupa sår, svullnad, värme i benet eller hälta som förvärras.

Förebyggande

Det som förebygger är odramatiskt: torr och djup ströbädd som fylls på ofta, utgödsling minst två gånger i veckan, åtgärdade vattenläckage, breda sittpinnar med rundade kanter i trä, flera nivåer så att nedhoppen blir korta, och kontroll av vikten – tyngre höns belastar både trampdynor och köl hårdare. Se vår guide om övervikt hos höns och följdproblem.

Vanliga frågor om tryckskador och liggsår hos höns

Hur breda ska sittpinnarna vara?
Tillräckligt breda för att hönans fot ska vila platt snarare än greppa hårt, och med rundade kanter så att trycket mot kölen fördelas. Trä är varmare än metall.

Varför får just en höna problem när de andra är friska?
Vikt, ålder, ras och var hon väljer att sova spelar in. En tyngre höna längst ned på en smal pinne belastas hårdare än flockkamraterna.

Kan ett liggsår läka av sig självt?
Ytliga skador läker ofta när underlaget blir torrt. Merck anger att vuxna höns återhämtar sig väl från ytliga skador, med förbättring inom två till tre dagar.

Hjälper det att lägga extra strö bara under sittpinnarna?
Det hjälper, men fukten kommer också från vattenautomaten och dörröppningen. Åtgärda alla blöta punkter, inte bara den mest uppenbara.

Den här artikeln ingår i kunskapsserien Sjukdomar och beteendeproblem hos höns – symtom, orsaker och förebyggande

Vill du läsa mer om hönshälsa i stort hittar du fler artiklar i vår kunskapshubb om sjukdomar och beteendeproblem hos höns, som samlar allt från parasiter till smitta. Ny som hönsägare? Då har du nytta av vår nybörjarguide för hönshållning.

Källor och vidare läsning om tryckskador hos höns

Merck Veterinary Manual: Noninfectious Skeletal Disorders in Poultry
Beskriver bröstbensfrakturer hos höns äldre än 25 veckor, vanligast i kölens bakre tredjedel som förbenas sist, med otillräcklig näring, inhysningssystem, tidig värpstart och yttre våld bland orsakerna.

Merck Veterinary Manual: Common Management-Related Problems in Backyard Poultry
Beskriver trauma som det vanligaste problemet hos hobbyfjäderfä, att vuxna höns återhämtar sig väl från allvarliga men ytliga skador med förbättring inom två till tre dagar, samt stödjande vård med värme, vätska och vid behov sondmatning.

Merck Veterinary Manual: Infectious Skeletal Disorders in Poultry
Beskriver Staphylococcus aureus och E. coli som vanligaste orsaker till osteomyelit och ledinflammation, spridning både blodburet och genom direkt utbredning från angränsande infekterad vävnad, samt att antibiotikasvaret ofta är dåligt.

Jordbruksverket: Skötsel och stallmiljö för fjäderfän
Föreskrifternas gränsvärden för ammoniak (10 ppm, undantag 25 ppm för värphöns i envåningssystem) och luftfuktighet (högst 80 procent i isolerat stall), rekommendationen om utgödsling minst två gånger i veckan samt kravet på tillgång till sittpinne.