Mellerudskanin – den svartvita lantrasen från Dalsland

Mellerudskaninens historia är en av svensk husdjursbevarandes finaste berättelser: en hel ras räddad ur en enda besättning hos ”Edith i Sjöskogen” utanför Mellerud. I dag är den vitsvarta lantrasen en officiell svensk husdjursras – fortfarande en av våra mest hotade, men också en av de lugnaste och mest lättskötta kaniner man kan dela sitt liv med.

Ursprung och bakgrund

Mellerudskaninen är liksom gotlandskaninen en rest av den gamla svenska lantraskaninen. Djuren fanns hos Edith Johansson – ”Edith i Sjöskogen” – vars familj flyttade till trakten av Mellerud 1937 från Stora Grimön i Vänern och tog sina kaniner med sig. Där hölls stammen isolerad i årtionden, tills Föreningen Gotlandskaninen besökte besättningen hösten 2001 och insåg vad som fanns bevarat. Ett räddningsarbete inleddes, och i oktober 2011 godkände Jordbruksverket rasens avelsplan – därmed blev mellerudskaninen en officiell svensk husdjursras. I dag bevaras den i ett femtiotal genbanksbesättningar runt om i landet.

Utseende, färger och teckningar

Mellerudskaninen liknar gotlandskaninen i typ – medelstor, kort päls, upprätta öron och en vuxenvikt omkring tre kilo – men skiljer sig på en avgörande punkt: färgerna. Rasen förekommer bara i två varianter, brokigt svartvit i så kallad holländarteckning eller helvit (albino). Teckningen är däremot inte hårt standardiserad som hos utställningsrasen holländsk kanin – fläckarnas form och fördelning varierar från djur till djur.

Temperament och beteende

Mellerudskaninen uppfattas ofta som något lugnare än gotlandskaninen – en sansad, snäll och trygg kanin som med vardaglig hantering blir mycket sällskaplig. Kombinationen av lantrashälsa och milt lynne gör den till en påfallande enkel kanin att leva med.

Boende och utrymme

Rasen är härdig och klarar utevistelse året runt i isolerat, dragfritt boende, men trivs förstås lika bra inomhus. Yta, sysselssättning och kaninkompis gäller som för alla – se kaninens grundbehov och bur och boende.

Skötsel och praktiska egenskaper

Kort päls, robust hälsa och måttlig storlek – skötseln är okomplicerad. Som lantras mår den utmärkt på en enkel, höbaserad foderstat med sparsamt kraftfoder; se vår guide om foder och matsmältning hos kanin. Kullarna är måttliga, normalt 4–6 ungar.

Att tänka på

Tillgången på djur är begränsad. Med ett femtiotal genbanksbesättningar i landet får man ofta söka aktivt och ibland vänta på unge från en registrerad uppfödare – men det är också så man säkrar att djuret bidrar till rasens bevarande.

Bevarandeansvaret. Varje mellerudskanin räknas. Den som vill göra störst nytta går med i genbanksarbetet och låter sina djur ingå i aveln enligt föreningens avelsplan.

I övrigt: inga kända rasspecifika hälsoproblem – de allmänna råden om tandhälsa och årlig hälsokoll gäller som för alla kaniner. Och som alltid: kaniner mår bäst i par – se Att para ihop två kaniner.

För vem passar mellerudskaninen?

För den som vill ha en lugn, frisk och historiskt unik kanin – och som tilltalas av att husdjuret är en aktiv insats för att rädda en av Sveriges mest hotade husdjursraser. Ett fint val för familjer och för småskaliga gårdar med bevarandehjärta. Jämför med gotlandskaninen eller se hela kaninrasregistret A–Ö.

Sammanfattning

Mellerudskaninen bär ett helt kulturarv i sin svartvita päls: från Ediths gård i Sjöskogen till dagens genbanksbesättningar. En lugn, härdig och lättskött kanin för den som vill ha ett sällskapsdjur med mening.

Vanliga frågor om mellerudskanin

Hur skiljer sig mellerudskaninen från gotlandskaninen?
Båda är rester av den gamla svenska lantraskaninen, men mellerudskaninen finns bara i svartvitt brokig eller helvit variant och uppfattas ofta som lugnare. Gotlandskaninen finns i alla färger.

Är mellerudskaninen en erkänd ras?
Ja – Jordbruksverket godkände avelsplanen 2011 och rasen är en officiell svensk husdjursras.

Hur många mellerudskaniner finns det?
Rasen är utrotningshotad och bevaras i ett femtiotal registrerade genbanksbesättningar i Sverige.

Hur stor blir en mellerudskanin?
Omkring tre kilo – en medelstor, kompakt lantras.

Passar den som sällskapskanin?
Mycket bra – lugn, snäll och frisk. Genom att välja rasen bidrar du dessutom till dess överlevnad.

Källor och vidare läsning

• Föreningen Gotlandskaninen – rasbeskrivning och historik för mellerudskanin (gotlandskaninen.se)
• Jordbruksverket – godkännande av rasens avelsplan (2011)
• Här på Örnäs: Gotlandskanin · Kaninens grundbehov · Välja rätt kaninras · Kaninraser A–Ö