Rhododendron

Parkrhododendron är en vintergrön buske som blommar i maj–juni och som kräver sur, mullrik och fuktig jord. Rötterna ligger ytligt, så busken ska planteras grunt, täckas med löv eller bark och vattnas i torka. Härdiga sorter som 'Catawbiense Grandiflorum' klarar zon 1–5 enligt Splendor Plant och Blomsterlandet. Halvskugga och skydd mot vårsol på frusen mark minskar risken för tjältorka.

Den här sidan går igenom vilka jordkrav busken har och varför pH spelar roll, hur du planterar och täcker den grunda rotklumpen, hur du vattnar under året, hur du skyddar bladen mot tjältorka, hur och varför vissna blomställningar bryts av, vilket läge den trivs i samt vad som är känt om giftighet för människor, höns och kaniner.

Parkrhododendron och sorterna

I svensk handel säljs flera sorter under namnet parkrododendron. Blomsterlandet räknar upp 'Catawbiense Grandiflorum' (lila), 'Cunningham's White' (vit), 'Nova Zembla' (röd) och 'Roseum Elegans' (rosa). Splendor Plant kallar 'Catawbiense Grandiflorum' den vanligaste rhododendronsorten och beskriver lilarosa blommor med gulorange teckning.

På Örnäs växer en stor, etablerad lila rhododendron. Sorten är okänd, och utan etikett går det inte att avgöra vilken det är – flera sorter har liknande färg. Skötselråden nedan gäller parkrhododendron i allmänhet.

Sur jord och grunda rötter

Rhododendron är en surjordsväxt. Källorna anger lite olika pH: RHS skriver 5,0–6,0, Plantagen 4–5,5 och Zetas 4,5–5. Zetas förklarar varför: vid för högt pH kan växten inte ta upp järn och mangan, och bladen blir gulmarmorerade. RHS kallar symtomet kloros och nämner även magnesiumbrist. Sur jord är samma grundkrav som för Amerikanska blåbär, se den sidan för pH-värden för blåbär.

På kalkhaltig lerjord rekommenderar Blomsterlandet en upphöjd bädd av hälften okalkad torvmull och hälften barkmull, eller färdig rhododendronjord. Zetas skriver att det i zon 4 och kallare är en fördel att blanda in en tredjedel grus i jorden.

Rötterna ligger nära ytan. RHS skriver att alla rhododendron är ytrotade och att rötterna bara ska täckas. Zetas anger att rotklumpens ovansida ska hamna 3–5 centimeter under jordytan och Plantagen några centimeter. Blomsterlandet avråder från att gräva runt busken, eftersom de grunda rötterna skadas.

Täckning och vattning

Täckning skyddar de ytliga rötterna mot uttorkning. RHS rekommenderar minst 7,5 centimeter, till exempel barkflis av barrträd, utlagt från sen höst till sen vinter och förnyat varje vår. Täckningen ska vara luftig och inte packas. NC State anger 5–8 centimeter och råder att hålla täckmaterialet några centimeter från stammen för att undvika röta. Plantagen föreslår ek- och boklöv, barr eller bark – material som bryts ner långsamt och har lågt pH.

Vattningen är viktigast i två perioder. RHS skriver att blomknopparna bildas på sensommaren och att en kort torrperiod då kan göra att knopparna inte bildas. Vattna därför ordentligt från juli. Den andra perioden är hösten: Plantagen och Blomsterlandet råder att vattna rikligt innan marken fryser, eftersom busken avdunstar vatten genom bladen hela vintern.

Zetas anger 20–30 liter per planta en gång i veckan för nyplanterade buskar under torka. RHS påpekar att hårt kranvatten innehåller mycket kalcium och att regnvatten är bättre, men att kranvatten går bra en kortare period på sommaren. NC State varnar samtidigt för övervattning, eftersom rötterna kan ruttna.

Tjältorka hos vintergröna blad

Eftersom bladen sitter kvar året om förlorar busken vatten även på vintern. Zetas beskriver tjältorka: stark vårsol på frusen mark gör att bladen avdunstar vatten som rötterna inte kan ersätta, och bladen rullar ihop sig. Zetas råder att skugga vintergröna buskar från februari till april och att lägga ett tjockt täcklager före vintern. Plantagen och Blomsterlandet föreslår säckväv eller skuggväv. Mer om åtgärderna finns i Tjältorka – så skyddar du vintergröna växter.

Alla slokande blad är dock inte skadade. RHS skriver att bladen kan hänga i sträng kyla men oftast återhämtar sig när det blir mildare. Vänta därför med att bedöma skadorna tills det varit milt en tid.

Bryta av vissna blomställningar

När blommorna vissnat kan blomställningarna brytas av. NC State Extension skriver att det hindrar busken från att lägga energi på fröbildning, att det ska göras så snart blommorna vissnat och att du ska vara försiktig så att du inte skadar bladknopparna vid blomställningens bas. Zetas ger samma råd och betonar att de nya skotten inte får brytas.

Källorna är oense om hur viktigt det är. Zetas skriver att avbrytning främjar knoppbildningen men inte krävs för nästa års blomning, och RHS rekommenderar det bara om det är praktiskt möjligt. Mike Trembath i American Rhododendron Societys tidskrift håller med om att det inte krävs och att många buskar blommar bra ändå. Han menar ändå att sorter som sätter mycket frö får kraftigare skott och fler blommor om fröställningarna tas bort.

Läge och gödsling

RHS rekommenderar vandrande skugga i ett skyddat läge och avråder från frostfickor och platser med tidig morgonsol. Zetas skriver att de flesta vintergröna rhododendron trivs i vandrande skugga. Blomsterlandet anger halvskugga eller sol halva dagen och skriver att busken blommar sämre i djup skugga. Splendor Plant anger sol–halvskugga, och i sol behövs mer vatten. Fler växter för den typen av läge finns i Växter för skugga under träd.

Gödsling behövs sällan. RHS skriver att extra näring oftast är onödig i sur jord och att rötter och blad kan brännas av för mycket gödsel. Zetas kallar rhododendron en växt med litet näringsbehov. Plantagen rekommenderar rhododendrongödsel på våren efter blomningen. Gula blad kan, enligt RHS och Zetas, bero på att jorden inte är sur nog snarare än på att busken behöver mer gödsel.

Är rhododendron giftig?

Ja. Giftinformationscentralen skriver att växten, särskilt blad, blommor och nektar, innehåller andromedotoxin, som också kallas grayanotoxin. Förgiftningar är ovanliga hos människa. Symtomen är brännande känsla i mun och svalg, salivavsöndring, kräkningar och diarré, och vid större mängder eventuellt allmänpåverkan. Har ett barn ätit mer än en smakbit råder Giftinformationscentralen att ge medicinskt kol och ringa dem. Även Rumsazalea (Rhododendron simsii) hör till släktet.

ASPCA klassar rhododendron som giftig för hund, katt och häst och anger kräkningar, diarré, salivering, svaghet, lågt blodtryck och i svåra fall koma och död. MSD Veterinary Manual skriver att grayanotoxinerna finns i alla delar, även pollen och nektar, och att symtom kommer inom timmar efter en toxisk dos. Kaninsajten MediRabbit anger att alla delar är mycket giftiga för kaniner.

Ingen av de hämtade källorna tar specifikt upp höns. MSD anger inte vilka djurarter som drabbas. Det finns alltså inga belägg för hur känsliga höns är, men ingen anledning att tro att de är skyddade. Placera inte hönsgård eller kaninhage så att djuren når busken eller nedfallna blad.

Att tänka på

• Plantera grunt. Rotklumpens ovansida ska ligga bara några centimeter under jordytan.
• Gräv inte runt busken. De ytliga rötterna skadas lätt. Täck i stället med bark eller löv.
• Vattna på sensommaren. Torka när blomknopparna bildas kan ge färre blommor nästa år.
• Skugga på senvintern. Säckväv eller skuggväv mot vårsol på frusen mark minskar tjältorkan.
• Håll djuren borta. Hela växten är giftig. Kaniner och höns ska inte komma åt blad eller blommor.

Vanliga frågor

Läs vidare

• Giftiga växter för höns
• Giftiga växter för kaniner
• Vinterskydd – när ska växter täckas, och med vad?
• Snö på träd och buskar – ska man skaka av den?
• Här på Örnäs: Örnäs trädgårdsbank, Träd & prydnadsbuskar, Trädgårdsbiblioteket.

Källor och vidare läsning

• RHS – How to grow rhododendrons
• NC State Extension – After the bloom: nurturing your azaleas and rhododendrons
• Zetas – Plantering och skötsel av rododendron och azalea
• Giftinformationscentralen – Rododendron