Hedemorahöna

Hedemorahönan är en av mina verkliga hjärtefavoriter bland de svenska lantraserna. Det är en riktig överlevare – en robust, härdig och yvig liten höna som klarar den svenska vintern bättre än det mesta. Med sin täta, nästan ulliga fjäderdräkt och sitt lugna, nyfikna sätt är den en höna man snabbt blir förtjust i.

Det här är en lantras med djupa rötter i Dalarna, och att hålla Hedemorahöns känns lite som att ta hand om en bit svensk kulturhistoria. För den som vill kombinera bevarandearbete med en praktisk och trivsam gårdshöna är den svår att slå.

Ursprung och bakgrund

Hedemorahönan är en svensk lantras med ursprung i trakterna kring Hedemora i Dalarna, där den funnits i minst ett par hundra år. Den räknas som en av våra äldsta och mest härdiga lantraser och har utvecklats naturligt för att klara det kärva klimatet i mellersta Sverige.

Rasen är idag en bevarandevärd lantras och ingår i det svenska genbanksarbetet. Den hålls av föreningen och privatpersoner som vill bevara den för framtiden, och besättningarna registreras för att hålla rasen ren och livskraftig.

Utseende och rasprägel

Hedemorahönan finns i flera varianter, både med vanlig fjäderdräkt och i en yvig, ulliga variant med dun ända ut i fjädertopparna. Färgerna varierar stort, vilket är typiskt för en lantras.

  • Liten till medelstor, kompakt och robust kropp
  • Finns både som vanlig fjäderdräkt och i en ullig ("fjun")-variant
  • Stor variation i färg – svart, vit, brun, spräcklig m.fl.
  • Ofta rosenkam, som tål kyla bra
  • Tät fjäderdräkt anpassad för kallt klimat

Temperament och beteende

Hedemorahönan är lugn, nyfiken och social. Den blir gärna tam och är en trevlig höna att umgås med. Samtidigt är den en riktig överlevare med starka naturliga instinkter – den är vaksam, duktig på att söka föda och klarar sig väl på egen hand. Tupparna är oftast fridsamma.

Äggproduktion och användning

Som lantras är Hedemorahönan ingen rekordvärpare, men den lägger stadigt runt 150–200 vita till ljust färgade ägg per år – vilket är fullt tillräckligt för ett hushåll. Äggen är förhållandevis små. Rasen hålls framför allt för bevarande, sällskap och sin härdighet snarare än för maximal produktion.

Skötsel och praktiska egenskaper

Här lyser Hedemorahönan verkligen. Den är extremt härdig och köldtålig, tack vare sin täta fjäderdräkt och sin bakgrund i det svenska klimatet. Den är anspråkslös, en duktig fodersökare och kräver mycket lite för att trivas. För den som vill ha en höna som verkligen passar svenska förhållanden finns det få bättre val.

Rasen har ofta god ruvlust och är en bra och omsorgsfull mamma, vilket gör den lämplig för naturlig kläckning.

För vem passar rasen?

  • Den som vill hålla och bevara en svensk lantras
  • Den som bor i ett kallt klimat och vill ha en riktigt härdig höna
  • Den som vill kläcka egna kycklingar på naturlig väg
  • Nybörjare som vill ha en robust och lättskött höna

Att tänka på

Om du vill bidra till bevarandet är det viktigt att skaffa djur från registrerade besättningar och att hålla rasen ren. Räkna inte med några stora äggmängder – det är härdigheten och kulturvärdet som är rasens styrka. Den yviga varianten kan behöva lite extra uppsikt så att fjäderdräkten hålls ren och torr.

Sammanfattning

Hedemorahönan är en av Sveriges äldsta och härdigaste lantraser – en robust, lugn och nyfiken höna som klarar vår vinter med glans. Den passar särskilt bra för den som vill kombinera en praktisk gårdshöna med bevarandet av vårt genetiska kulturarv. Vill man ha en höna med både själ och historia är Hedemorahönan ett fantastiskt val.

Källor och vidare läsning