Gotlandshöna

Gotlandshönan är en av våra svenska lanthönsraser, och det är en ras som ligger mig varmt om hjärtat. Här hemma tycker jag mycket om de gamla lantraserna – de är härdiga, självständiga och bär på en bit svensk historia. Gotlandshönan är just en sådan ras, med rötter på den gotländska landsbygden.

Det är en liten, spräcklig och livlig höna som klarar sig fint på egen hand, och som först och främst hålls för att bevara ett stycke levande kulturarv.

Ursprung och bakgrund

Gotlandshönan härstammar från de lanthöns som levde halvvilt på Gotland och Gotska Sandön. Rasen räknas till de svenska lanthönsraserna, en grupp gamla lantraser som nästan försvann under 1900-talet när moderna hybridhöns tog över. Tack vare bevarandearbete, bland annat genom Svenska Lanthönsklubben, finns rasen kvar idag som en genbanksras. Djuren på Gotska Sandön ansågs länge vara förvildade tamhöns och blev en viktig del av rasens bakgrund.

Utseende och rasprägel

Gotlandshönan är en liten och nätt ras med stor variation i färg och teckning, vilket är typiskt för en lantras som aldrig avlats mot en enhetlig standard.

• Liten, lätt och välproportionerlig kropp
• Stor färgvariation – ofta spräcklig, vildfärgad eller flerfärgad
• Enkel kam
• Vaksamt och livligt intryck

Temperament och beteende

Det här är en pigg och vaksam ras med starka naturliga instinkter. Gotlandshönan är en utmärkt födosökare och trivs allra bäst när den får röra sig fritt. Hönorna är ofta duktiga ruvare och mammor. Rasen kan vara lite mer skygg och självständig än de tama hybridhönsen, men blir tam med lugn hantering.

Äggproduktion och användning

Gotlandshönan är ingen högproducent, utan värps måttligt – ungefär 150–180 ägg om året av mindre storlek, med vita eller ljust tönade skal. Rasen hålls främst för bevarande och som en trivsam, skötsam gårdshöna, inte för maximal produktion.

Skötsel och praktiska egenskaper

Som gammal lantras är Gotlandshönan härdig och anspråkslös. Den klarar det svenska klimatet väl och hämtar en stor del av sin föda själv under betessongen om den får gå fritt. Eftersom den är liten och flyger bra behövs ordentliga inhägnader eller vingklippning om man vill hålla den på en avgränsad yta. För den som vill föda upp rena avelsdjur är det bra att hålla kontakt med genbanken.

För vem passar rasen?

• Den som vill bevara en svensk lantras och bidra till genbanken
• Den som har gott om utrymme för frigående höns
• Den som uppskattar självständiga, födosökande djur
• Den som söker duktiga ruvare snarare än hög äggproduktion

Att tänka på

Gotlandshönan är inte en ras för den som vill ha många stora ägg. Den är liten, flyger gärna och kan vara mer skygg än man väntar sig. Vill man bidra till bevarandet är det viktigt att skaffa djur med känd härstamning och att hålla aveln ren enligt genbankens riktlinjer.

Sammanfattning

Gotlandshönan är en liten, härdig och spräcklig svensk lantras med djupa rötter på Gotland. För den som vill bevara ett levande kulturarv och hålla självgående, robusta höns är det en riktigt fin ras att ta sig an.

Källor och vidare läsning

• Gotlandshöna – svenska Wikipedia
• Svenska lanthöns – svenska Wikipedia
• SLU – om svenska lantraser