Cornish

Cornish, eller Indian Game som den också kallas, är en av de mest inflytelserika köttraserna som någonsin avlats fram. Nästan varenda kycklingfilé i butiken härstammar på ett eller annat sätt från den här muskulösa engelska rasen. Här hemma tycker jag det är fascinerande att hålla en så tydligt "byggd" höna – den ser nästan ut som en liten brottare med sin breda bröstkorg och sina kraftiga ben.

Det ska sägas direkt: Cornish är ingen värphöna, och den är inte heller den lättaste rasen att sköta för en nybörjare. Men som en bit levande avelshistoria och som köttproducent är den nästan oöverträffad.

Ursprung och bakgrund

Cornish utvecklades i grevskapet Cornwall i sydvästra England under 1800-talet. Rasen skapades genom korsningar med bland annat gamla asiatiska kämparaser (Aseel/Malay-typ), och målet var ursprungligen en överlägsen kämphöna. Det blev det aldrig riktigt – men i stället fick man en oerhört köttrik fågel med extremt bred kropp.

Under 1900-talet blev Cornish grunden i den kommersiella slaktkycklingsindustrin. Genom att korsa Cornishtuppar med tyngre, snabbväxande värpraser (framför allt vita Plymouth Rock) skapades den moderna broilern. Så gott som all kyckling vi äter i dag är alltså barnbarn till Cornish.

Utseende och rasprägel

Cornish är omöjlig att förväxla med någon annan ras. Några kännetecken:

• Extremt bred, muskulös bröstkorg
• Kort, hård och åtsittande fjäderdräkt – ibland ser det ut som om fjädrarna inte riktigt räcker till
• Kraftiga, brett isärsatta ben
• Liten ärtkam och kraftig, bred skalle
• Vanligast i mörkt viltfärgad ("dark") teckning, men finns även i vitt och andra färger

Temperament och beteende

Trots sin robusta uppsyn är Cornish oftast ganska lugn och hanterlig. Den är inte särskilt flyglysten – kroppen är helt enkelt för tung för det – och håller sig gärna nära marken. Tupparna kan dock vara territoriella mot varandra, ett arv från de gamla kämpraserna.

Äggproduktion och användning

Cornish är en renodlad köttras. Höns lägger förhållandevis få ägg – ofta bara omkring 100–160 ljust bruna ägg per år – och äggen är små i förhållande till fågelns storlek. Rasens värde ligger helt i köttet: gott om vitt bröstkött och en kompakt, väl köttsatt kropp.

Skötsel och praktiska egenskaper

Den breda kroppsbyggnaden gör att renrasiga Cornish kan ha lite svårare med fruktsamhet och rörlighet än lättare raser – tunga tuppar kan ha besvär att para sig naturligt. Rasen är också något känsligare för kyla eftersom fjäderdräkten är så gles och åtsittande. Den behöver bra, torrt och dragfritt boende och en genomtänkt utfodring.

För vem passar rasen?

• Den som vill föda upp egen slaktkyckling med mycket bröstkött
• Uppfödare som är intresserade av köttrasgenetik och korsningsavel
• Utställnings- och bevarandeintresserade
• Mindre lämplig för den som vill ha värphöns eller en pigg frigående flock

Att tänka på

Ren, utställningstypad Cornish (Indian Game) är något helt annat än de kommersiella broilerhybriderna. De renrasiga fåglarna växer långsammare och lever normala liv, medan slaktkycklinghybriderna är avlade för extremt snabb tillväxt. Vill man hålla rasen är det den renrasiga Cornish man ska söka, inte industrihybrider.

Sammanfattning

Cornish är den engelska köttrasen framför andra – bred, muskulös och genetiskt sett stamfader till nästan all modern slaktkyckling. Den lägger få ägg och kräver lite extra omtanke i skötseln, men för den köttintresserade och den historiskt nyfikne är den en riktigt spännande ras.

Källor och vidare läsning

• Wikipedia – Cornish (hönsras)
• Wikipedia (engelska) – Cornish chicken
• Poultry Extension – Poultry Breeds