Sen- och muskelskador hos höns

En höna som sitter ned på hasorna med benen framför sig, utan sår på foten och utan svullen led, har ofta inte ett skelettproblem utan ett senproblem. Merck Veterinary Manual har ett eget uttryck för bilden – fåglarna kallas "creepers", nedsjunkna på hasorna – och orsaken är i regel att akillessenan gett vika.

Den här guiden går igenom hur senor och muskler skadas hos höns, vilken roll virusinfektion spelar, hur du känner igen en senruptur, vad prognosen realistiskt är och vad som går att förebygga. Råden bygger på Merck Veterinary Manual.

Akillessenan – den som brister

Gastroknemiussenan, hönans motsvarighet till akillessenan, löper längs baksidan av benet och gör att hönan kan sträcka hasleden. Brister den kan hon inte längre bära sin egen vikt på benet, och resultatet blir den typiska hukande hållningen.

Merck anger att drabbade fåglar är halta eller "nere på hasorna". Vid rupturen syns ofta röd, blå eller grön missfärgning av vävnaden från blödningen, och en hård massa kan kännas på benet ovanför hasleden. Hos avelsfjäderfä äldre än tolv veckor kan förekomsten i en flock bli så hög som 20 procent.

Bland orsakerna nämns svagare senor, högre kroppsvikt och – värt att notera för den som har tupp – senruptur hos hönor till följd av tuppars aggressivitet när andelen tuppar i flocken är för hög.

Virusorsakad senskada

Bakom många senskador ligger viral artrit, även kallad tenosynovit, som orsakas av virulenta stammar av reovirus. Merck beskriver att viruset sprids både vertikalt via ägget och horisontellt mellan fåglar, och att smittan sker via munnen med spridning till bland annat senorna om viremi utvecklas.

Fåglar under två veckors ålder löper störst risk eftersom immunförsvaret ännu inte är moget. Äldre, immunkompetenta fåglar får normalt bara en övergående viremi som klingar av.

Symtomen är hälta och nedsatt rörlighet, svullna senor, hasleder och skankar. Merck anger uttryckligen att gastroknemiussenan och de djupa böjsenorna brister, särskilt när fåglarna hoppar. Vid obduktion ses ledsvullnad med ökad ledvätska, ödem i senorna och i svåra fall gropiga erosioner på skenbenets ledytor.

Beskedet om behandling är kort: det finns ingen behandling mot viral artrit när kliniska symtom väl visat sig. Endast understödjande vård är möjlig, och halta fåglar som inte kan nå foder och vatten behöver avlivas. Viruset innebär ingen känd risk för människor.

Muskelskador

Rena muskelskador är ovanligare men förekommer. Merck beskriver ruptur av peroneusmuskeln, som uppstår under förbeningen av benets senor vid tio till fjorton veckors ålder och möjligen orsakas av upprepade språng – exempelvis spelbeteende. Till skillnad från senruptur blir fåglar med brusten peroneusmuskel inte halta, och skadan upptäcks ofta först vid närmare undersökning som ett ett till två centimeter stort horisontellt sår på muskelns yta.

När senan glider ur läge

Ett besläktat men annorlunda tillstånd är att senan glider ur sitt läge i stället för att brista. Merck beskriver detta som en följd av rotations- och vinkeldeformiteter i benen hos växande fåglar, där gastroknemiussenan i svåra fall glider åt sidan. Bakomliggande orsaker är rakitis med bristande mineralisering, brister på kolin, biotin, pyridoxin eller folsyra, samt genetisk benägenhet.

Det gör foderfrågan relevant även här – ett fullfoder för rätt ålder täcker de vitaminer som en spannmålsbaserad hemmablandning inte gör. Se vår guide om utfodring av höns.

Så skiljer du senskada från annat

• Senskada: hönan sitter ned på hasorna, foten är oskadd, ofta svullnad eller missfärgning ovanför hasleden.
• Fotskada: hälta med synlig skada, sår eller skorpa på trampdynan – se vår guide om bumblefoot hos höns.
• Ledinfektion: varm, svullen led, ofta med feberkänsla i hela fågeln.
• Skelettproblem: svaghet i flera ben samtidigt, frakturer vid normal rörelse – se belastningsskador hos höns.
• Nervskada: ett ben sträckt framåt och ett bakåt talar i stället för Mareks sjukdom.

En bredare genomgång finns i vår guide om hälta hos höns.

Prognos och skötsel

En brusten sena läker inte tillbaka till full funktion. Det som återstår är att bedöma hönans livskvalitet: kan hon förflytta sig, nå foder och vatten och undvika att bli hackad av flocken? Om svaret är ja kan hon leva vidare med sänkta sittpinnar, foder och vatten på marknivå och en lugn plats att vila på. Om svaret är nej är avlivning det ansvarsfulla beslutet, och det bör tas tillsammans med veterinär.

Vanliga frågor om sen- och muskelskador hos höns

Min höna sitter ned på hasorna – vad är det?
Ofta en skada på gastroknemiussenan. Merck beskriver att drabbade fåglar är halta eller nere på hasorna, med hård svullnad ovanför hasleden.

Går en brusten sena att operera?
Inte praktiskt hos höns. Merck anger att det inte finns någon behandling mot viral artrit när symtomen visat sig, och understödjande vård är det som finns.

Kan min tupp orsaka senskador?
Ja. Merck nämner senruptur hos hönor till följd av tuppars aggressivitet när andelen tuppar i flocken är för hög.

Smittar viral artrit till människor?
Nej. Merck anger att det inte finns några rapporterade zoonotiska risker med aviära reovirus.

Den här artikeln ingår i kunskapsserien Sjukdomar och beteendeproblem hos höns – symtom, orsaker och förebyggande

Vill du läsa mer om hönshälsa i stort hittar du fler artiklar i vår kunskapshubb om sjukdomar och beteendeproblem hos höns, som samlar allt från parasiter till smitta. Ny som hönsägare? Då har du nytta av vår nybörjarguide för hönshållning.

Källor och vidare läsning om sen- och muskelskador hos höns

Merck Veterinary Manual: Mechanically Induced Myopathy in Poultry
Beskriver ruptur av gastroknemiussenan efter tidigare reoviral eller stafylokockorsakad senskideinflammation, hälta och fåglar nere på hasorna, förekomst upp till 20 procent hos avelsfjäderfä över tolv veckor, senruptur till följd av tuppars aggressivitet samt ruptur av peroneusmuskeln vid tio till fjorton veckors ålder.

Merck Veterinary Manual: Viral Arthritis in Poultry
Beskriver viral artrit och tenosynovit orsakad av reovirus, vertikal och horisontell smitta, att fåglar under två veckor löper störst risk, svullna senor och hasleder, ruptur av gastroknemiussenan och böjsenor vid hopp, samt att ingen behandling finns när symtom uppträtt.

Merck Veterinary Manual: Noninfectious Skeletal Disorders in Poultry
Beskriver rotations- och vinkeldeformiteter i benen hos växande fåglar med förskjutning av gastroknemiussenan i svåra fall, och pekar ut rakitis samt brist på kolin, biotin, pyridoxin och folsyra bland orsakerna.

Merck Veterinary Manual: Infectious Skeletal Disorders in Poultry
Beskriver bakteriella orsaker till led- och senproblem med Staphylococcus aureus, E. coli och Mycoplasma synoviae, blodburen spridning från tarm- och luftvägsinfektion samt svullna leder med fibrinöst eller ostliknande innehåll.