Skogens skafferi – foder till dina kaniner från naturen

Ris, kvistar och blad från skog och trädgård är ett av de bästa komplementen till hö. De ger fiber, långt tuggarbete och sysselsättning – och kostar ingenting. Men det som växer ute delas med vilda djur, och flera vanliga växter är giftiga.

Därför behövs några fasta regler innan du börjar plocka. Hö är och förblir grunden i foderstaten; naturfoder ger variation men ersätter aldrig fri tillgång till grovfoder.

Varför naturfoder är bra för kaninen

Kaninens tänder växer hela livet, ungefär två millimeter i veckan. Seg bark och fibrösa kvistar måste tuggas länge, vilket sliter på tänderna och ger kaninen något meningsfullt att göra. Läs mer i Tandhälsa hos kanin – varför fiber och hö är livsviktigt.

Djurskyddsreglerna kräver dessutom att kaniner alltid har fri tillgång till grovfoder och till gnagmaterial. Kvistar och ris är ett naturligt sätt att uppfylla det senare.

Regel 1: Tänk smittskydd – kaningulsot kan följa med grönfodret

Enligt SVA är kaningulsotviruset mycket tåligt. Det kan spridas via färskt gräs, hö och foder som förorenats av smittade djur, och på torra föremål överlever det minst tre månader i rumstemperatur. Viruset klarar också att frysas och tinas upprepade gånger. Varianten RHDV-2 kan även smitta vissa harar.

• Vaccinera: Använd ett vaccin som skyddar mot både RHDV-1 och RHDV-2. Se Kaningulsot (RHD) och myxomatos.
• Välj plats: Plocka inte där du ser vilda kaniner, harar eller deras spillning.
• Lita inte på torkning: Torkat foder från en smittad plats kan fortfarande bära virus.

Regel 2: Plocka rent

Välj växter som inte har varit i kontakt med avgaser, kemikalier eller djurspillning.

• Undvik: Vägkanter, hundrastområden, parker och åkerkanter som kan vara besprutade.
• Plocka högt: Ta hellre kvistar och blad en bit upp än det som växer i höjd med en hunds nos.
• Skölj: Skölj det som ska ges färskt och låt det rinna av ordentligt.
• Tvätta händerna: Rävens dvärgbandmask är främst en risk för oss människor. Smitta kan ske via växter som förorenats av rävträck, så tvätta händerna efter plockning.

Regel 3: Känn igen det du plockar

Plocka bara växter du känner igen med säkerhet. Är du osäker – låt bli. Börja med några få vanliga arter och bygg kunskapen successivt.

Växter som aldrig ska ges till kanin, även i små mängder:

• Idegran: Extremt giftig, även avklippta och vissnade grenar.
• Rhododendron och skvattram: Skvattram växer på myrar, ofta bland ljung och blåbärsris.
• Liljekonvalj, fingerborgsblomma och gullregn: Innehåller ämnen som påverkar hjärtat.
• Liguster, besksöta, odört, korsört och stånds: Vanliga i häckar, dikesrenar och trädgårdar.
• Stenfruktträd: Kvistar från körsbär och plommon.

Listan är inte komplett. SVA:s förteckning över giftiga växter är ett bra uppslagsverk.

Regel 4: Följ allemansrätten

Enligt allemansrätten får du plocka vilda blommor, bär och svamp som inte är fridlysta, och ta torra kvistar och grenar som ligger på marken. Du får däremot inte bryta eller såga kvistar från levande träd och buskar utan markägarens tillstånd.

• Lövträdskvistar: Ta från den egna tomten, fråga markägaren eller ta vara på ris efter röjning och beskärning.
• Ris och ljung: Klipp sparsamt med sekatör och dra aldrig upp plantor med roten. Vill du plocka större mängder regelbundet – fråga markägaren.
• Skyddad natur: I naturreservat och nationalparker kan hårdare regler gälla.

Regel 5: Introducera nytt foder långsamt

Förändringar i foderstaten ska ske successivt. Kaninens mage behöver tid att anpassa sig, och en för snabb omställning kan ge lös avföring eller störa tarmrörelserna.

• En växt i taget: Då vet du vad som orsakar en eventuell reaktion.
• Små mängder först: Börja med en kvist eller några blad och öka under ett par veckor.
• Följ avföringen: Mindre, mjukare eller utebliven avföring är en varningssignal.
• Unga kaniner: Var extra försiktig de första veckorna, se Kaninungen – de första veckorna hemma.

Slutar kaninen äta eller bajsa är det ett akut läge. Kontakta veterinär och läs om GI-stopp i Foder och matsmältning.

Vanliga frågor

Hur mycket naturfoder kan kaninen få? Det ska vara en mindre del av kosten. Hö ska alltid finnas fritt och utgöra basen.

Kan jag ge gräsklipp från gräsklipparen? Nej. Klippt gräs börjar snabbt jäsa och kan ge allvarliga magproblem.

Blir foder från skogen säkert om jag torkar det? Torkning minskar risken för mögel vid förvaring, men tar inte bort kaningulsotvirus. Läs mer i Torka vinterfoder till kaninen.

Den här artikeln ingår i kunskapsserien Skogens skafferi – naturligt tuggfoder till kaniner

• Blåbärsris och lingonris till kanin
• Ljung till kanin
• Kvistar och grenar till kanin – sälg, pil, asp, björk och rönn
• Hallonblad, smultronblad och maskros
• Torka vinterfoder till kaninen – eller gräva fram under snön?

Tillbaka till Kaninernas artiklar och guider.

Källor och vidare läsning

• Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA). Kaningulsot – smittvägar, virusets tålighet och vaccination.
• SVA. Giftiga växter A–Ö – uppslagsverk över giftiga växter för djur.
• Länsstyrelsen. Kaniner som sällskapsdjur – så säger djurskyddsreglerna (pdf) – grovfoder, gnagmaterial och successiva foderbyten.
• Naturvårdsverket. Plocka blommor, bär och svamp – vad allemansrätten tillåter.
• Rabbit Welfare Association & Fund. Foraging for Rabbits – var och hur man plockar, och vanliga giftiga växter.
• MediRabbit. Feeding the house rabbit: twigs and branches – tandtillväxt och kvistar som tuggmaterial.
• FirstVet. Which plants are poisonous for rabbits? – giftiga trädgårdsväxter och varför gräsklipp ska undvikas.