Appenzeller Spitzhauben

Få raser drar till sig blickar som Appenzeller Spitzhauben. Den lilla, spretiga fjädertofsen – “spetshuvan” – sitter framåtlutad över den mörka hornkammen och ger hönan ett nästan punkigt uttryck. Här hemma är det en av de raser besökare stannar till vid, och bakom det speciella yttret finns en härdig, pigg och flitig bergsras.

Det här är min genomgång av rasen – en blandning av det jag läst och det jag själv sett – så att du kan avgöra om den passar din hönsgård.

Ursprung och bakgrund

Appenzeller Spitzhauben kommer från de bergiga trakterna kring Appenzell i nordöstra Schweiz och räknas som landets kanske mest kända lantras. Namnet syftar på den spetsiga hättan (Spitzhaube) som kvinnorna i regionen bår till högtidsdräkten, och som rasens fjädertofs anses påminna om. Rasen är framavlad för ett liv i kuperad terräng där den fick klara sig till stor del på egen födosökning.

Utseende och rasprägel

Det mest igångkännbara är självklart tofsen och den ovanliga kammen. Några tydliga kännetecken:

• Framåtlutad, spretig fjädertofs (“spetshuva”)
• Liten, tvådelad hornkam i stället för vanlig enkelkam
• Slank, spänstig och lättrörlig kropp av lantrastyp
• Vanligast i silverfärg med svarta stänk, men finns även i guld och svart

Temperament och beteende

Appenzellern är livlig, nyfiken och en verklig födosökare. Den är byggd för rörelse och trivs allra bäst när den får ströva på stora ytor. Den flyger gärna och sitter helst högt, vilket är värt att tänka på vid inghägnad. Rasen är inte särskilt kelig, men den är inte heller skygg när den vant sig vid folk – den är helt enkelt aktiv och självständig.

Äggproduktion och användning

Trots sin ringa storlek är Appenzellern en förvånansvärt bra värpare. Den lägger vita ägg av rimlig storlek och kan komma upp i runt 150 ägg per år. Den är framför allt en ägg- och prydnadsras snarare än en köttras, eftersom kroppen är lätt och nätt.

Skötsel och praktiska egenskaper

Som bergsras är Appenzellern härdig och klarar kyla bra. Den lilla hornkammen är dessutom mindre känslig för frost än en stor enkelkam, vilket är en fördel här i norr. Eftersom den är så aktiv och flygskicklig passar den mindre bra i trånga hägn – den vill ha plats, gärna med träd eller pinnar att sitta på. Tofsen kan i enstaka fall skymma sikten något, men den är betydligt mindre än hos t.ex. polsk höna.

För vem passar rasen?

• Den som har gott om plats och vill ha en aktiv, självgående ras
• Den som uppskattar en härdig värpare med extra mycket karaktär
• Den som vill ha en köldtålig ras lämplig för nordiskt klimat

Att tänka på

Appenzellern är ingen ras för den som vill ha stillsamma knähöns eller hålla höns på en liten yta. Dess flygförmåga och rörelsebehov gör att den kräver rejält utrymme eller höga hägn. Ruvlusten är måttlig, så för avel kan man behöva en ammahöna eller kläckmaskin.

Sammanfattning

Appenzeller Spitzhauben är en härdig schweizisk bergsras som kombinerar ett högst originellt utseende med god värpning och stark födosökningsinstinkt. För den som har plats och gillar aktiva höns är den både en prålig och praktisk medlem av flocken.

Källor och vidare läsning

• Appenzeller spetshaubhöna – Wikipedia (sv)
• Appenzeller Spitzhauben – Wikipedia (en)
• Chicken breeds – Poultry Extension