Wyandotte
Wyandotte är en klassisk och mycket omtyckt hönsras som kombinerar god äggproduktion med bra köttkvalitet och ett lugnt, stabilt temperament. Rasen är känd för sin härdighet, särskilt i kallt klimat, och passar både nybörjare och mer erfarna hönsägare.

Ursprung och historia
Wyandotte har sitt ursprung i USA och utvecklades under slutet av 1800-talet. Rasen togs fram med målet att skapa en tålig och produktiv kombinationshöna som fungerade väl i det nordamerikanska klimatet. Den fick sitt namn efter Wyandot-folket och spreds snabbt, både i USA och senare i Europa.
I dag finns Wyandotte i många färgvarianter och är etablerad som både nyttoras och utställningsras.
Utseende och rasstandard
Wyandotte är en kraftigt byggd och välbalanserad hönsras med tydlig tyngdpunkt i en bred, rundad och djup kropp. Bröstkorgen ska vara välutvecklad och fyllig, vilket ger rasen dess karakteristiska kompakta och robusta helhetsintryck. Kroppen bärs relativt horisontellt och ger ett stabilt, nästan cirkelformat siluettintryck sett från sidan.
Ett av rasens mest utmärkande kännetecken är rosenkammen – låg, bred och fast ansatt mot huvudet. Kammen ska vara fint pärlad med en tydlig, rundad kamknopp baktill. Denna kamtyp är inte bara raspräglad utan också funktionell, då den ger mycket god motståndskraft mot frost och köld, vilket gör Wyandotte särskilt lämpad för nordiskt klimat.
Huvudet är relativt kort och brett med röda, ovala öronskivor, rött ansikte och medelstor näbb. Ögonen ska vara klara och livliga och bidra till ett vaket men lugnt uttryck. Halsen är medellång, kraftig och väl befjädrad, och övergår mjukt i den breda ryggen.
Fjäderdräkten är mycket tät, riklig och väl åtsittande, vilket ger fågeln ett kompakt och nästan ”uppblåst” utseende utan att fjädrarna känns lösa. Detta är en viktig del av rasstandarden och bidrar både till dess typiska form och till dess utmärkta köldtålighet. Vingarna är relativt korta och hålls tätt intill kroppen, medan stjärten är medelhög, välfylld och harmoniskt avvägd mot kroppens rundade form.
Wyandotte förekommer i ett stort antal färgvarianter. Bland de mest kända och uppskattade är silverbandad och guldbandad, där varje fjäder har en tydligt avgränsad bandning som kräver noggrann avel för att uppnå korrekt kontrast och jämnhet. Utöver dessa finns även enfärgade och andra tecknade varianter, samtliga med samma grundläggande krav på kroppstyp, hållning och fjäderkvalitet enligt rasstandarden.

Temperament och beteende
Wyandotte är känd för sitt lugna och stabila temperament. De fungerar oftast mycket bra i blandade flockar och är vänliga och harmoniska med både andra höns och människor.
Rasen är inte särskilt flygbenägen och håller sig gärna inom inhägnade områden, vilket gör den lätt att hantera i trädgårdsmiljö.
Mina Wyandotte var alltid med i trädgården och så pass nyfikna att man fick lyfta bort dom för att komma åt att göra något i trädgårdslanden. Dom kom alltid springande så fort jag ropade i förhoppning att det var några godsaker på gång. Mycket orädda, nyfikna och bra med barnen. Det bör nämnas att jag kläckte fram dem i maskin och att vi hanterade kycklingarna mycket första veckorna vilket förstås bidrog till att de blev så tama.
Ingen av dem flög över vårt staket runt trädgården på ca 80 cm. och dessvärre blev ett par också tagna av duvhök och räv, de är inte så snabba, inte heller vaksamma för rovdjur och flyger dåligt.
Äggproduktion och användning
Wyandotte värper medelstora till stora, beiga/ljusbruna ägg och har en jämn äggproduktion över året. Den fortsätter ofta att värpa även under vinterhalvåret, särskilt om den hålls med god näring och ljusförhållanden.
Som kombinationsras lämpar den sig även väl för kött, med en relativt god slaktvikt och fin köttkvalitet.
Härdighet och klimat
Wyandotte är mycket väl anpassad för kallt klimat. Den lilla rosenkammen minskar risken för frostskador, och den täta fjäderdräkten skyddar effektivt mot kyla och vind.
I varmare klimat fungerar rasen generellt bra, men extra skugga och god ventilation rekommenderas under heta sommardagar.
Skötsel och praktiska behov
Rasen är lättskött och kräver inga särskilda åtgärder utöver normal god hönshållning.
- Trivs bra både i hönsgård och vid begränsad fri gång
- Medelgod födosökare
- Kräver ingen särskild fjädervård
- Milt temperament, fungerar bra i blandade flockar
- Passar bra för barnfamiljer
Wyandotte är i grunden en lättskött hönsras, men den relativt tunga kroppstypen påverkar hur miljön bör utformas.
Stabila och relativt låga sittpinnar minskar belastningen på ben och leder, särskilt hos fullvuxna och äldre höns. Sittpinnar bör inte vara för smala, eftersom tyngre raser med bredare fötter behöver en tillräcklig anläggningsyta för att fördela kroppsvikten jämnt. För smala pinnar kan ge ett koncentrerat tryck mot trampdynorna, vilket ökar risken för belastningsrelaterade fotproblem, såsom bumblefoot. Även alltför höga sittpinnar är mindre lämpliga, då upprepade hopp från höjd kan leda till onödigt slitage på ben och leder. Ett torrt och välströat underlag bidrar ytterligare till att minska risken för belastningsproblem hos tyngre raser, särskilt när de vistas på hårda underlag under längre perioder.
När det gäller utfodring har Wyandotte inga särskilda behov jämfört med andra medelstora till stora raser, men rasens lugna temperament och relativt låga aktivitetsnivå gör att överutfodring kan bli ett problem utfodra gärna på sätt som uppmuntrar naturligt födosök. Ett balanserat foder anpassat efter värpperiod och årstid är att föredra framför energirika tillskott.
Rasen klarar begränsad fri utevistelse väl och flyger sällan, vilket gör att de är relativt lätta att hålla kvar i trädgården eller där man vill ha dem. Däremot är deras lugna temperament och stillsamma natur något som gör att de är i riskzonen för rovdjur som räv och rovfågel vilket kan vara bra att tänka på.
Avel och bevarandestatus
Wyandotte är i dag en relativt vanlig ras, men kvaliteten kan variera mellan linjer. Vid avel är det viktigt att bevara rasens robusta kroppstyp, lugna temperament och goda härdighet.
Rasen används både inom hobbyavel, utställning och småskalig självhushållning.
Vanliga frågor om Wyandotte
Är Wyandotte en bra ras för nybörjare?
Ja. Den är lugn, tålig och lätt att sköta, vilket gör den mycket lämplig för nybörjare.
Wyandotte var min allra första hönsras och ligger mig personligen extra varmt om hjärtat. Jag höll handlöst för hur otroligt vackra färger och teckningar de har. Speciellt de guld-blå bandade som på bilden längst upp. Jag visste också att jag ville ha en stor lugn kombinationsras. Jag skulle säga att det blev jackpott på alla punkter. När vi köpte vår tomt och började förberedelserna för att bygga hus så var jag redan igång och snickrade på hönshuset. Våra första kycklingar kläcktes i äggkläckare i köket i lägenheten vi bodde i och långt innan vi flyttade in i vårt hus var hönsen installerade i hönshuset.
Värper Wyandotte även på vintern?
Ofta ja, särskilt jämfört med många andra raser, tack vare sin härdighet. Även något äldre hönor lägger regelbundet ägg större delen av året.
Kan Wyandotte ruva själv?
Ja, ruvlusten är medel – vissa individer ruvar, andra inte.
Mina egna Wyandotte som jag haft senaste åren har inte varit speciellt ruvbenägna och har inte ruvat fram några kycklingar - kanske är det just de svenska linjerna som jag har haft? Det är svårt att säga.
Källor och vidare läsning
Wikipedia – Wyandotte chicken – Översiktlig fakta om ursprung, användning och rasens historia.
British Poultry Standards / European breed standards (sammanfattande rasbeskrivningar)
The Livestock Conservancy – Wyandotte Chickens – Fakta om rasens utveckling, egenskaper och status.
Backyard Poultry – Wyandotte Breed Profile – Beskrivning av temperament, härdighet och nyttjande som kombinationsras.
Tractor Supply – Wyandotte Chicken Breed Guide – Äggproduktion, skötsel och beginner-vänliga egenskaper.
Wyandotte Chickens – Breed Spotlight (Cackle Hatchery) – Om produktion, färgvarianter och klimatfördelar.
Wyandotte chickens – A-Z Animals – Fakta om äggproduktion, livslängd och härdighet.
Galleri
Örnäs Kaniner










