Sebara

Sebara är en svensk hönsras under utveckling, med rötter i ett avelsprojekt som startade omkring år 2009. Namnet är en sammansättning av "Seb" från Sebright och "Ara" från Engelsk Araucana – de två raser som en ursprunglig korsning utgick ifrån.

Historia och bakgrund

De första fåglarna föddes ur en oplanerad korsning mellan Sebright och Engelsk Araucana. Avkommorna visade sig vara ovanligt livliga, vaksamma och ständigt i rörelse – ett temperament som fick dem att sticka ut på gården och som med tiden gav dem sitt smeknamn. Utseendet och den gröntonade äggfärgen väckte samtidigt intresse, och så inleddes ett målmedvetet avelsarbete för att utveckla korsningen till en egen, mer enhetlig ras.

Sedan starten har ytterligare raser med lämpliga egenskaper korsats in, och aveln har därefter drivits selektivt mot en tydlig standardbild. Varje generation har fört fågeln närmare den tilltänkta typen, och idag finns en aktiv svensk uppfödargemenskap som arbetar vidare med rasen.

Avelsmål

Arbetet med Sebara utgår från en tydlig målbild: vaksamma, smidiga och flygdugliga fåglar som klarar sig bra undan rovdjur, ett vackert och enhetligt utseende, god äggproduktion med blå eller gröna ägg, lagom men inte överdriven ruvlust, könsvisande färgvarianter samt en fågel som är lätt att föda upp med god kläckbarhet och livskraft.

Utseende

Sebara är en relativt liten, elegant och hårt befjädrad höna. Tuppen bär en välutvecklad, högt buren stjärt med långa bågfjädrar. Benen är medellånga och fjäderfria, med fyra tår, och ögonen är brandgula och pigga. Valnöts- eller svulstkam är den kamtyp som eftersträvas i aveln, även om enstaka individer med enkel- eller rosenkam kan förekomma. Fåglarna finns både med och utan hätta; hos hättade individer får hättan aldrig växa sig så stor att den skymmer synen.

Färgskalan omfattar bland annat gök, blå gök, spättad gök, guld gök och blå guld gök, samt svart, blått och spättat, ofta i kombination med fläckighet eller randning.

Temperament

Sebara är en mycket aktiv och vaksam ras som trivs bäst med fri tillgång till utomhusmiljö där den kan röra sig fritt och födosöka. Tupparna är snabba att varna flocken vid minsta tecken på fara. Hålls fåglarna instängda behöver de rejält med sysselsättning – till exempel rotfrukter, pickblock eller spannmål utspritt i ströet – för att inte bli rastlösa. Rasen beskrivs som charmig men kan uppfattas som mindre lätthanterlig än många andra hönsraser, och passar därför bäst för den som redan har viss erfarenhet av höns.

Vikt och äggproduktion

Tuppen väger normalt omkring 1,4–1,9 kg och hönan omkring 1,1–1,4 kg. Äggen väger ca 45 gram och har en blå till grön skalfärg; enstaka individer som lägger vita eller beigea ägg avlas inte vidare på. Rasen beskrivs som goda värpare, även om en exakt årsproduktion ännu inte är fastställd i takt med att aveln pågår.

Status som ras

Sebara är i skrivande stund inte en internationellt erkänd eller fullt standardiserad ras, utan ett pågående svenskt avelsprojekt som med varje generation närmar sig en enhetlig rastyp. Det gör Sebara till ett intressant exempel på hur nya hönsraser kan uppstå och formas över tid genom målmedvetet avelsarbete.

Relaterat på Örnäs Trädgård

Sebara har sina rötter i Araucana, en av de ursprungliga föräldraraserna, och delar sin blågröna äggfärg med raser som Isbar, Silverudds Blå och Easteregger/Grönvärpare. Se fler raser i vår Hönsraser A–Ö.

Källor och vidare läsning

• FAO DAD-IS – Domestic Animal Diversity Information System
• The Poultry Club of Great Britain
• Backyard Poultry
• Jordbruksverket – Fjäderfä