Vintergröna

Vintergröna, Vinca minor, är en låg, städsegrön marktäckare som bildar täta mattor i skugga och halvskugga, ofta där gräsmattan inte vill växa. Den har blanka, mörkgröna blad året runt och blå blommor på försommaren, och i perennodlarnas 200-lista får den högsta härdighetsklassen A. Sidan handlar alltså om just växtarten vintergröna – inte om vintergröna växter i allmänhet.

Den här sidan går igenom var vintergröna trivs, hur tätt du planterar och hur fort den täcker, vilka sorter som finns, varför den kan bli svår att bli av med och vad som är känt om giftighet för människor, höns och kaniner. Oktober fungerar för plantering, och bladen sitter kvar över vintern.

Så ser vintergröna ut och växer

Vintergröna har motsatta, blanka och läderartade blad som sitter kvar året runt. Enligt Royal Horticultural Society (RHS) blir plantan 10–50 cm hög och breder ut sig 1–1,5 meter, och den når full storlek på två till fem år. I svensk perennhandel anges höjden oftast till omkring 10 cm, vilket stämmer bättre med hur den ser ut som marktäckare.

Plantan sprider sig med långa, liggande skott som slår rot där bladfästena når jorden. NC State Extension beskriver tillväxten som snabb och mattorna som täta. Det är därför den fungerar mot ogräs: när mattan väl är sluten når inte mycket ljus ner till jorden.

Blommorna är blåvioletta och upp till 3 cm breda enligt RHS. 200-listan anger blomningstid maj–juni för svenska förhållanden. I mildare klimat börjar den tidigare – University of Connecticut skriver att huvudblomningen där sker i april – och både RHS och NC State nämner att enstaka blommor kan komma fram under sommaren.

Läge, jord och plantering under träd

Vintergröna är framför allt en växt för skuggiga lägen. 200-listan anger skugga, och University of Connecticut skriver att den föredrar halvskugga och lätt gulnar i full sol och värme. RHS menar att den blommar bäst i sol men klarar alla väderstreck, och att den växer i nästan all jord utom mycket torr. Motsättningen handlar om fukt: i sol behöver jorden hålla vatten, annars mår bladen sämre. Under träd och buskar, där jorden är skuggad, är den betydligt lättare att lyckas med.

Redan Ester Claesson rekommenderade den 1923 för skuggiga platser, där den ”bildar vackra, gröna mattor på skuggiga platser, där man har svårt att få någon vacker gräsmatta”, enligt Programmet för odlad mångfald (POM) vid SLU. Under lövträd konkurrerar den om vatten med trädens rötter, så första sommaren behöver den vattnas vid torka tills rötterna har etablerat sig.

Svensk perennhandel anger åtgången 7–9 plantor per kvadratmeter, vilket ger ungefär 35 cm mellan plantorna. Med den tätheten sluter sig mattan på ett par säsonger; RHS anger två till fem år till full storlek. Planterar du glesare tar det längre tid, och ogräset hinner etablera sig emellan.

Höstplantering i oktober

Krukodlade plantor av vintergröna går att plantera så länge jorden inte är frusen. Fördelen med hösten är att jorden är fuktig och att trädens lövverk har släppt, så plantorna får både vatten och ljus innan vintern. Läs mer om hur sent du kan plantera i Höstplantering av perenner – så sent kan du plantera.

Eftersom bladen är städsegröna sitter de kvar över vintern. Det gör vintergröna värdefull när resten av rabatten är bar, men det betyder också att bladen avdunstar vatten när marken är frusen. I ett soligt läge utan snötäcke kan det ge bruna blad. Bakgrunden förklaras i artikeln om tjältorka och vintergröna växter. Ett lager löv mellan plantorna dämpar den risken och hindrar samtidigt ogräs.

Sorter av vintergröna

Det finns många sorter, och det är framför allt blomfärgen och bladens teckning som skiljer dem åt. Tabellen tar upp de sorter som beskrivs i de källor sidan bygger på.

Av sorterna är det bara 'Elise' som finns med i 200-listan. För de övriga finns ingen svensk härdighetsklass i listan; University of Connecticut anger 'Illumination' som härdig till USDA-zon 4.

När vintergröna sprider sig för mycket

Samma egenskaper som gör vintergröna till en bra marktäckare gör den också svår att hålla inom sina gränser. NC State Extension skriver att den sprider sig in i gräsmattor, rabatter och natur, och i delstaten North Carolina klassas den som invasiv. Virginia Tech skriver att den har förvildats i hela USA och kan bli dominerande i skogens undervegetation i nordöstra USA.

Även i Sverige har den förvildats. Enligt POM vid SLU beskrevs den i Skånes flora 1870 som ”odlad, helst å kyrkogårdar och allmänt förwildad”. Vid ett torp i Stenkvill i Småland, som övergavs 1927, täcker den i dag över 30 kvadratmeter och sprider sig ut i skogen. Därför ska du inte slänga överblivna skott i skogskanten eller i en kompost som gränsar mot naturmark: de slår rot.

För att begränsa plantan rekommenderar RHS att den klipps ner hårt tidigt på våren. Skott som kryper ut i gräsmattan kan du dra upp. Kanta gärna planteringen mot gräsmatta och rabatter, eftersom skotten letar sig över öppen jord.

Skillnad mot större vintergröna

Större vintergröna, Vinca major, är en släkting med större blad och blommor. Enligt NC State Extension har den tunnare blad med hårig kant och hjärtformad bas, medan vanlig vintergröna har tjockare, kala blad som är bredast på mitten. Den stora skillnaden för svenska trädgårdar är härdigheten: Vinca major anges till USDA-zon 7–9, jämfört med 4–9 för Vinca minor. NC State skriver att den kan odlas i kruka i kallare områden. Vintergröna ska heller inte förväxlas med rosensköra, som ibland kallas madagaskarvintergröna.

Är vintergröna giftig?

Giftinformationscentralen skriver att vintergröna innehåller vinkamin, men att förgiftningar genom att någon ätit själva växten inte är kända. Att smaka en liten mängd kan betraktas som ofarligt. Vid misstanke om förgiftning hos människor ringer du 112 vid akuta symtom, annars Giftinformationscentralen på 010-456 67 00.

För djur är underlaget otydligt. Amerikanska ASPCA listar ”running myrtle” och ”periwinkle” som giftiga för hund, katt och häst på grund av vinkaalkaloider, med symtom som mag- och tarmbesvär, lågt blodtryck och kramper. Det vetenskapliga namn som anges på ASPCA:s sida är dock Vinca rosea, det vill säga rosensköra, och inte Vinca minor. Varken Giftinformationscentralen eller ASPCA nämner höns eller kaniner, och någon tillförlitlig källa om vintergröna för just dessa djur har inte gått att hitta. Eftersom släktet innehåller alkaloider är det rimligt att inte plantera den i hönsgården eller kaningården, och inte ge rensade skott som foder.

Att tänka på

• Plantera tätt. Med 7–9 plantor per kvadratmeter sluter sig mattan snabbare och ogräset får mindre utrymme.
• Rensa de första åren. Virginia Tech påpekar att ogräs kan bli ett problem innan mattan är sluten.
• Vattna första sommaren. Under träd konkurrerar plantorna med trädens rötter om vattnet.
• Håll den borta från naturmark. Skotten slår rot och vintergröna förvildas lätt i skog och vid tomtgränser.
• Håll koll på bladsjukdomar. RHS nämner rost och NC State en stamkräfta som kan döda stora fläckar.

Vanliga frågor

Läs vidare

• Marktäckare mot ogräs
• Växter för skugga under träd
• Giftiga växter för höns
• Giftiga växter för kaniner
• Här på Örnäs: Örnäs trädgårdsbank, Marktäckare & svåra lägen, Trädgårdsbiblioteket.

Källor och vidare läsning

• Royal Horticultural Society – Vinca minor, lesser periwinkle
• NC State Extension – Vinca minor
• SLU, Programmet för odlad mångfald – Vintergröna
• Giftinformationscentralen – Vintergröna