Att arbeta med lera under monsunen i Indien (Indiens regnperiod)

Att arbeta med lera under monsunperioden i Indien är inget för en fegis! Det är nämligen rätt komplicerat eftersom lera reagerar starkt på väderförhållanden och förändringar i luftfuktighet och temperatur.

Den mineraliska sammansättningen i råmaterialet påverkas lerans olika egenskaper, bl.a. elasticitet, fästegenskaper, rörlighet och något mycket viktigt som vi ska titta lite närmare på - nämligen förmågan att binda vatten.

Generellt sett kan lera absorbera vatten upp till 60-70% av sin egen vikt, vilket gör att lera reagerar på förändring i omgivning, så som luftfuktighet och temperatur.  Det är speciellt viktigt att ha god förståelse för hur leran reagerar vid torkningsprocessen, beroende på klimatförhållande, för att undvika problem och nå önskat slutresultat. 

Den sydvästliga monsunen blåser med kraftiga vindar in den fuktiga havsluften in över Indien via Kerala i början av Juni och når Bombay och Mumbai, där huvuddelen av vår keramik är tillverkad, efter några veckor. Monsunperioden pågår mellan Juni till September och det kan regna så mycket som upp mot 650-850 mm per månad, jämfört med hos oss i Sverige där vi får i medel ca. 60 mm. per månad under samma period. 

Under tillverkningsprocessen från råmaterial till glaserad, bränd och färdig produkt genomgår leran många både fysiska och kemiska förändringar.

Vid hög luftfuktighet är torkningsprocessen extra komplex och tar lång tid. Då är det extra viktigt att ha god förståelse för hur materialet reagerar för att undvika snedvridning, sprickbildning eller att keramiken faktiskt exploderar i ugnen.

Glasering tar också lång tid att torka under monsunperioden. Vid arbete med olika metoder av glasering och mellan applicering av flera lager och färger måste keramiken torka i upp till flera dagar för att inte färgen ska rinna rakt av leran.

I keramikugnen under bränning sker många olika saker, låt oss titta på varför klimatet har betydelse för keramikugnens funktion och varför fuktinnehållet i leran har betydelse när keramikföremålen genomgår bränning. 

Hur reagerar keramikungen på luftfuktigheten

Vattenånga är inte brännbart (det vet vi - vatten brinner inte), så syret i vattenångan bidrar inte heller till förbränningprocessen i keramikugnen så som tillförsel av som syrerik luft skulle göra. Fuktig luft är mindre brännbar än torr luft eftersom vattenångan tar upp utrymme i luften och i sin tur gör luften mindre syrerik.

Det här är ganska lätt att förstå, för om vattenånga tillförde något till förbränningsprocessen skulle vi glatt pumpa vattenånga in i både våra bilmotorer och braskaminer. En keramikugn är helt enkelt inte tillräckligt varm för att bryta isär vattenmolekyler och få de enskilda elementen att bidra till förbränning på något sätt. 

Så våra keramikugnar är därför mindre effektiva en regnig dag på grund av den höga luftfuktigheten. Regniga dagar med lågtryck bör ytterligare minska förbränningseffektiviteten i ugnen, eftersom lägre lufttryck betyder luft som har lägre densitet och därmed lägre syre per volym. Det tar längre tid för ugnen att komma upp i temperatur och kräver mer energi för att hålla temperaturen i nivå under lång tid. 

Fuktig lera, den torkar väl i ungen?

Innan leran bränns i keramikugnen måste den först ställas på hylla och torka tills den är helt och hållet torr, under monsunperioden kan det här ta dubbelt så lång tid, om inte tre gånger så lång tid.

Normalt står de formade krukorna på hyllan i 1-2 dagar, under monsunperiod kan det ta upp till en vecka innan de är torra nog att brännas. 

Om bränningen i ugn påbörjas när leran fortfarande är fuktig finns det stor risk för att keramiken exploderar, det händer när fukten i leran förvandlas till ånga och kraftigt expanderar när vattnet når temperaturen för kokpunkt (100c), ångan når små luftfickor i leran och trycket gör att leran spricker, exploderar eller till och med pulveriseras. 

Om leran delvis har torkat och bara vissa delar av alstret fortfarande är fuktigt kan krukan istället bli snedvriden eller ojämn, det kan också bero på att leran är otillräckligt bearbetad, knådad eller ojämn i kvalitet.